Overkligt vackert

Igår kväll gick jag en långpromenad på stranden i Apelviken. På en del ställen har det samlats mängder av vackra snäckor.

Det är alltid vackert, skönt och härligt att gå vid havet men igår var det något alldeles extra. Det var ett mjukt, behagligt solljus,  lugna vågor som rullade in mot stranden, vinden var lugn.

Jag blir alldeles översköljd av mina tacksamhets-känslor, att jag är just på den här platsen och får uppleva allt detta vackra.

Att bara stå här på stranden med ansiktet mot solen, höra lugna vågor rulla in mot stranden och känna den svala, sköna havsluften, det är verkligen helt magiskt och nästan lite overkligt. Jag blir som överväldigad av upplevelsen. 

Idag gick jag en långpromenad på förmiddagen. Efter lunch kom Arwid och barnen en stund innan Lo:s dans. Jag tog fram lite pennor, papper, tejp, lim, pysselgrejer och saxar och de satte sig direkt och började påskpyssla och gjorde påskägg m.m. Vi åt lite mellis, var ute en snabbis på lekplatsen. Sedan dags för dem att åka till Lo:s dans. Vi sa hejdå, tack för idag, vi ses en annan dag, kram kram.

Så mysigt att ses en stund idag!

Måste bara visa den här bilden som vännen Biggan skickade till mej igår, tror det är hon som tagit bilden. Biggan skrev att hon satt och tittade i gamla album när den här bilden dök upp. 

Bilden är tagen sensommar 1979, på Omberg. Min syster Berith längst till vänster byter blöja på lilla Emma som föddes i början av juli av samma år. Det är Beriths man Anders med ryggen mot kameran. I mitten av bilden mina föräldrar, sedan jag och Peter. Vill ni se bilden bättre klickar ni upp den i större format. Alla på bilden ser så härligt glada ut, utom jag som av någon anledning ser väldigt allvarlig ut. En superhärlig bild man blir glad av. Tack Biggan 💗

Nu ska jag städa lite här och pyssla om mitt hem så det blir fint till påsk.

Hoppas att ni allesammans haft en fin och bra helg! 

Hälsningar och kram från Kerstin 💛💛💛