Våfflor, vårblommor och framtidstro

Idag har jag gjort något jag längtat efter länge, ja i flera år faktiskt. Fattar inte att det inte blivit av tidigare. Jag har gräddat våfflor ute på vår altan i finaste vädret =) Så härligt när våffeloset spred sig över hela vårt område och vad extra gott smakar när man sitter ute och äter. Jag åt två och en halv våffla, det tycker jag var bra gjort =)

Den här lilla skönheten hänger i ampel på vår veranda, den har sällskap av några rosa också. Men... de måste tas in på kvällen om det finns risk för minusgrader på natten. Underbart fint med förgätmigej, enkel och vacker.

Nu har jag fyllt alla krukor med en massa penséer. Jag har köpt c:a 20 st och alla i olika färg och nyans men alla av den lilla minsta sorten som jag tycker är finast.

Blåsippan växer i fina skogen utanför oss. Numera finns det hur många som helst.
Jag har tur med vädret idag på min lediga torsdag. Har varit ute mest hela dagen. Ikväll promenad med vännen Maria.
Snart kan vi se tillbaka på den här tiden och då (om några månader?) kan vi förhoppningsvis njuta av att allt nästan är som vanligt igen. Kanske är vi då allesammans lite mer ödmjuka och kärleksfulla mot varandra? Kanske kommer vi alla att känna ännu mer tacksamhet när allt bara är som vanligt? Kanske kommer vi inte längre behöva ständiga upplevelser och aktiviteter? Kanske kommer vi allesammans att ännu mer uppskatta vår fina natur som finns ganska nära? Ja, jag tror att vi efter den här perioden mer kommer att uppskatta det stora som finns i det lilla, i det enkla, alldeles i närheten.
Ha det så bra allesammans!