En helt vanlig tisdag i februari

Så skönt att slippa ge sig ut idag när det snöar och blåser. Inne är det varmt och skönt med tända ljus. Vill egentligen inte klaga på vädret men häromdagen kändes det som vår med fågelkvitter och sol som värmde. Men... det är bara ett bakslag nu, våren kommer sedan när det är dags. 

I morse fick jag leverans från COOP, så skönt att slippa köra hem allt detta på cykel. Passar på att storhandla ibland med hemleverans, en "lyx" jag unnar mig. 

Har tagit hand om min lilla strykhög efter gårdagens tvättstuge-pass och gjort mitt yoga-pass. 

Ringde vännen Biggan före lunch och vi pratade länge, pratade även med vännen Ia häromdagen. Så kul att prata en stund och höra hur de har det. Det har också blivit mycket telefon-prat och meddelanden med systrarna nu i samband med mamma Veras bortgång. Ja, familj och vänner är alltid super-viktiga, inget man kan ta för givet.

Idag kom en så fin inbjudan från Lo till hennes födelsedags-kalas i helgen med tillhörande lunch på "Joels Brygga". Gud vad kul och mysigt!

Ett glädjeämne av annat slag är att i lördags kväll (!) kom sms från Vårdcentrals-chefen med tider för arbets-pass i mars och april. Kul =)

Läste boken "Paradis" av Sara Villius för ett tag sedan. Det var några rader i boken som jag kände stämde så väl överens med vad jag upplevt efter allt som  var. Så här stod det: "En morgon är jag inte längre rädd. Tvärtom känner jag hopp, en nyfikenhet på detta nya. Som jag inte vet hur det kommer bli, bara att det kommer bli annorlunda. Och det räcker."

I en annan bok ("Vi ses på andra sidan" av Carina Nunstedt) läste jag detta viktiga budskap från författaren. "Det var inte fallet som var avgörande, det är hur vi reser oss som är viktigt."

Ja, det var lite från mej, nu när jag suttit här och bloggat har det slutat snöa =)

Hoppas att ni också har det bra! Var snälla mot Er själva och varandra!

Kram från Kerstin