Ett halvår i mitt nya hem

Idag är det ett halvår sedan jag flyttade in här i min lägenhet, min tvåa på 54 kvm. Det var en helt fantastisk känsla när jag första gången låste upp dörren och klev in här, minns att jag tänkte "här ska jag bo nu, jag är framme". En befriande känsla!

Gjorde ett blogg-inlägg inflyttningsdagen, länkar till inlägget HÄR.

Kände direkt att här kommer jag trivas. Så skönt att bo på liten yta men... det kändes faktiskt stort och rymligt här efter sommaren i det lilla mysiga sommar-boendet hos Arwid och familjen. Jag flyttade från villa på 157 kvm till mitt tillfälliga sommarboende på c:a 10 kvm och sedan till min lägenhet på 54 kvm.

Så glad att de möbler jag hade kvar passade in så bra här i mitt nya hem.

Ibland tänker jag tillbaka på hur det var för ett år sedan, när jag var kvar i huset och inte visste hur det skulle bli med flytt, nytt boende, lämna Mjölby, en massa andra oklarheter, osv. Men där och då hade jag ändå en tilltro till att allt skulle ordna sig på bästa sätt, och nu vet jag att det blev så.  

Jag kan nästan förundras över att allt gått så smidigt och bra. Jag trivs, älskar att bo här i Varberg och... det beror förstås på sammanhanget jag lever i, att jag bor nära Arwid med familj och Adam. Varberg är en mysig stad, lagom stor, härligt med närhet till strand och hav. Ja, jag älskar verkligen att bo här. 

Trivs också väldigt bra i mitt lilla kök. Här lagar jag mat och bakar och det går oftast bra ;) Jag har fortfarande inte skaffat mig en mikro så det går väl bra ändå verkar det som. 

Kanske undrar någon hur jag tycker det är att bo själv? Det var lite ovant i början när jag flyttade in i min lägenhet. Då hade jag ju bott tillsammans med Arwid, Lotta, Lo och Tuva hela sommaren. Så visst var det lite tomt och annorlunda i början. Men sedan skaffar man sig nya, egna rutiner, det finns nästan alltid något att göra, har aldrig långtråkigt, jag gör vad jag vill och bestämmer själv. Tycker det är jätteroligt att vara tillsammans med Adam, Arwid, Lotta, Lo och Tuva, roligt att kunna hjälpa till när det behövs. Även jättekul att jobba lite ibland. Ja, jag trivs med livet, helt enkelt, tycker det går väldigt bra att bo själv.

Det har snart gått två år sedan livet plötsligt förändrades och tillvaron skakades om på ett obarmhärtigt sätt. Efter allt det som hände fick jag förmånen att fortsätta leva, att göra en omstart, att anpassa mig till det nya. 

Känner nu av hela mitt hjärta att jag är så tacksam över mitt liv, allt jag får vara med om och uppleva. Jag trivs med livet och mår bra!