Utflykt till Kulturreservat

Idag åkte vi iväg med bilen efter lunch, ut mot land och skog på vägar som bara blev smalare och smalare. Jag körde och sambo Jens var navigatör =) Vi hittade rätt, kom fram och parkerade vid Öna Kulturreservat.

Mitt ute i skogen, långt bort i ingenstans, där ligger Öna Kulturreservat. En mycket vacker plats med välbevarade gamla hus intill en liten sjö och i fin natur. 

Här är ladugården med loge som hör till Grå Gården byggd 1773. Helt otroligt att husen här är så välbevarade. 

Dörren på den lilla tillbyggnaden intill ladugården. Så vackra små detaljer i sin enkelhet.

Här är ladugården och logen med det lilla blåmålade fönstret. 

Så fint att få gå omkring här och titta, fina gamla byggnader med en lång historia. När man tittar in i husens fönster är allt bevarat som det såg ut en gång för länge sedan.

De sista som bodde på Öna var sjuksköterskan My Lindström och hennes "livskamrat" musiklärarinnan Ella Sundqvist. De bodde här 1943 - 1973 och folk i bygden kallade dem för "damerna". Öna blev Kulturreservat 2002. 

Vi hade med oss matsäck förstås =) Det smakade underbart gott med ostmacka och värmande te. Jag hade varma kläder, mössa och vantar men frös ändå i den fuktiga kylan med +2 grader. 

Vilken vacker fikaplats med utsikt över sjön! Det var helt tyst och ljudlöst här, vilken magiskt vacker plats... Jag kände en påtaglig tacksamhet över att få vara här, att få se alla vackra, välbevarade byggnader, den fina naturen, att få sitta här och fika med utsikt med över sjön, att förstå att de som bodde här en gång slet ofattbart hårt för sin och familjens överlevnad. Den här platsen berör...

Det fanns flera gamla vackra hus men den här ladugården som tillhör Grå Gården var finast av alla. På Länsstyrelsens hemsida skriver man att den lilla byn Öna kännetecknas av ofattbart magra förhållanden i en fattig skogsbygd.

Till denna fantastiskt fina och vackra plats kommer vi att åka tillbaka. Skulle vara kul att komma hit då husen är öppna för besökare. Jag vill veta mer om människorna som bodde här och varför man valde att bo på denna ensliga, steniga och svårodlade plats.  

Som ni ser är den sista sträckan av vägen hit väldigt smal, här kan inte två bilar mötas... Vi var ensamma besökare här idag och mötte ingen bil som tur var.

Kul med utflykt till en plats där vi inte varit tidigare =)