Höstledigt

För ett tag sedan ansökte jag om lite semester och komp i oktober, tänkte att det det passar bra med lite ledighet omkring min födelsedag. Nu blev det några extra "lediga" dagar eftersom jag varit förkyld och inte kunnat vara på jobbet. 

Idag kände jag mig redo för en kortare vandring i långsamt tempo, skönt att komma ut och röra på sig efter väldigt mycket vila i sängen några dagar. Vi körde en kort sträcka med bilen och landade intill Svartån.

Vi gick en del av Östgötaleden i Solberga naturreservat. Det var bara att följa den orange markeringen, det var oftast välmarkerat men vi missade leden vid ett lite krångligt ställe.

Vi gick genom kuperade ekdungar i en väldigt stor kohage. På grinden in till reservatet varnades det för betande ungdjur. Det stod på skylten att man skulle visa respekt för djuren och att de kunde vara nyfikna. Det var en utmaning i sig för mej som är livrädd för kor, att gå i en kohage. Men tack och lov såg vi inte en enda kossa eller tjur, däremot trampade jag rakt i en koblaja...

Sambo J var glad för att jag ville gå långsamt idag (pga min förkylning), han gillar egentligen inte promenader, speciellt inte när jag går fort, han springer hellre. Men... idag gick vi nästan i samma tempo ;)

Vi gick på små slingrande stigar i eklandskapet utmed Svartån. Behaglig temperatur att vandra i idag, inget regn, solen tittade fram ibland =)

Sambo J trampar på med matsäck i ryggsäcken. Jag bar sittunderlaget i min ryggsäck. Den orange markeringen visar vägen.

Vi satt sedan på en sten och åt vår lunchmacka med te. Tänk att det smakar så extra gott att äta sin matsäck ute i naturen! Så skönt att bara sitta där på en sten under ekarna, småprata om inget särskilt, att även vara tysta, njuta av frisk luft i fin natur och att bara vara, underbart.

En tistel blommade med en enda blomma i intensivt lila. Annars är det inte mycket blommor den här tiden på året, det är vackra höstlöv i stället.

På andra sidan Svartån passerade vi fina herrgården Solberga. Sedan mitten av 1800-talet har gården gått i arv i släkten Danckwardt-Lillieström. Jag har hört många spökhistorier berättas härifrån...

Huvudbyggnaden på Solberga är från mitten av 1700-talet. Vi ser baksidan av herrgården härifrån.

Nu är vi tillbaka där vi började vandringen. Vägen som är privat fortsätter med en bro över Svartån upp till Solberga herrgård. Det är alltså "hit men inte längre" som gäller. Man går in på vandringsleden precis till höger före bron.

Lite uppförsbacke sista biten av vandringen, tillbaka till bilen som står parkerad intill en åker. Sedan tog vi en liten omväg hem med bilen. När vi kom hem hällde jag upp teet som var kvar i termosen, mmm vad gott. Lite trött efter utflykten, det blev relax med vila och bloggande i sängen.

I morse blev jag uppvaktad på min födelsedag med kaffe, en stor fin bukett med rosor och

en massa fina paket =) En ny iPad och yoga-träningskläder. Så småningom får jag en akvarelltavla också men den hann inte bli klar till idag. Ikväll äter vi vegetarisk Taco som jag önskat =) Vilken härlig födelsedag!