Att hitta hem

När jag cyklat utmed havet mellan "Läjet" och Varberg har jag sett den här ladan som ligger så vackert och lite ensligt vid havet. Jag har många gånger tänkt att jag vill komma lite närmare och ta några bilder. Men... ladan finns i kohagen och jag har väntat på att korna ska tas hem för att jag ska våga mej in i kohagen. Jag cyklade dit på förmiddagen idag och äntligen var korna borta =)

Tog några bilder på ladan och funderade samtidigt på vad det är som får mej att tycka om den här byggnaden. Den kan kanske uppfattas som grå och intet-sägande, ja kanske t.om. som ful. För mej är den vacker och har själ. Den ser lite skör och vindpinad ut men har stått emot alla slags väder och ser ut att vara ett med naturen. Vackert! 

Under min cykeltur och foto-promenad kom jag att tänka på att det nu är två månader sedan jag flyttade till mitt nya hem här i Varberg. Tänkte på min långa väg hit, hur det varit och hur jag mått. Minns tydligt när jag förstod vad jag hade framför mig, att det skulle bli en lång resa och att jag skulle bli ensam. Ja, jag förstod hur det skulle bli innan han var borta, vilket var ohyggligt svårt och övermäktigt att ta in. Nu efteråt är det skönt att veta att allt gått bra, att allt ordnat sig på bästa sätt. Men, där och då var jag skör, bräcklig, stressad, orolig, med en svårt sjuk sambo och därefter mitt i sorgen. Som jag skrivit tidigare kan jag förundras över hur stark och handlingskraftig jag var ändå. Men... jag var inte ensam i allt detta, hade ett stort stöd och hjälp från min familj och vänner.

Nu kan jag konstatera att jag känner mig starkare, modigare och mer trygg i mig själv. Även insikt om vikten av att kunna be om hjälp när det behövs, att våga visa sin sårbarhet. Den kanske finaste insikten är att det finns så många som vill mig väl, som har stöttat, peppat, lyssnat, tänkt på mej och hjälpt mig på olika sätt 💖

 

Det var lite tankar och bilder från mej. Hoppas att du också har en fin dag idag!